Hörneå bys hemsida
web-redaktör:
lena.lindholm
kontakt

Raggarungens
beännelser
- del 7 !

Raggarungens bekännelser

Hörneåbor berättar

Startsida

Hörneå bys hemsida www.becken.se

Raggarungens bekännelser!

Del 7- Ett spännande möte?

En kväll efter jobbet, omklädd och klar, satt jag i min fina Mercedes 220S och kollade läget utanför Bigges korvkiosk, vid Rådhusesplanaden nära taxistationen.

Plötsligt knackade det på rutan på förarsidan och jag öppnade och frågade vad som var på gång? En jättesöt tjej frågade om jag skulle kunna skjutsa henne till Vännäs.

Det är ju 6 mil tor. så jag var väl kanske inte beredd att göra det sådär utan vidare. Tid hade jag ju gott om, kvällen hade just börjat, men jag hade väl kanske nån annan i tankarnaHappy smiley 9  Hon såg väl att jag tvekade men då sa hon att hon skulle betala bra för resan och tog fram en sedelbunt. Då vaknade man ju till lite extra och OK, hoppa in då.

" Kör till macken så tankar vi" sa hon. Full tank och hon betalade utan knorr. Sällan jag hade råd att tanka fullt själv på den tiden. Man tankade oftast två max tre tior och det brukade räcka hela kvällen om man inte körde runt alltför många timmar. Ofta räckte det ett par kvällar, med bensinpriset som var då.

Resan mot Vännäs började och hon pratade glatt om allt möjligt och såg jättetrevlig ut på alla sätt. Kurvig och lättklädd i kortkort. Vita fina tänder och luktade gott värre. " Vilken kväll" tänkte jag och visst, det blev det.

I Vännäs visste hon redan vilken adress hon skulle besöka och hon hade nog kanske varit dit förr. Jag fick order att vänta utanför och hon tog med sin lilla väska och försvann en kvart ca.

Hon kom tillbaka och färden gick åter mot Umeå. Hon berättade glatt att hon bodde i Sthlm för tillfället, sambo med en finne, som tydligen inte var att leka med. Han var ofta bråkig och använde tydligen kniv om det skulle behövas. Finnar o kniv hade man ju hört talas om men??

När vi kom tillbaka till Umeå ville hon gärna att jag skulle köra henne till Holmsund också eftersom hon hade ett ärende dit också.

Ok, jag hade ju fått så pass bra tankat och dessutom bläddrade hon med stålar, delade med sig  och bjöd på både korv med bröd och fika. En så generös tjej var det länge sen jag träffade, (även om det hände att man blev bjuden av tjejer som hade generöst tilltagen fickpenningHappy smiley 9). Men det här var något annat, det började jag ana.

I Umeå bodde hon på hotell Margareta visade det sig och dit blev jag förstås uppbjuden efter resan till Holmsund där hon också besökte en adress, nära ”Himmelska Fridens Torg”.

På hotellets övervåning satt en del gäster och tittade på TV som faktiskt var en nyhet på den tiden. Väl inne på rummet som hon hyrt, berättade hon lite mera om sin resa till Umeå. Hon hade en del ”kunder” här sa hon, som beställt en del varor som hon levererade.

Om du visste vilka kunderna var? Det fanns fler än man anade sa hon.
När hon tagit fram en slang och dragit runt armen, en spruta med kanyl och en del kemiska preparat ur väskan började jag förstå vad hon levererade. Knark redan 1963? I Umeå, men det kanske hade funnits länge redan då, vad vet jag?

Du är galen sa jag, men hon gick inte stoppa. Hon blev snabbt mer än vanligt kärleksfull och kramgo. Rödblommig och omtumlad lämnade jag senare hotellet för att åka hemåt efter en ovanlig kväll. Gissa om hotellgästerna såg roade ut när jag gick ut genom Tv-rummet. Tyvärr hade jag lämnat namn och telefonnummer till tjejen och skvallrat att jag jobbade på Volvo på Teg.

En vecka senare hade hon snokat reda på mig på jobbet och jag fick ett samtal som skrämde hicka på mig. I bakgrunden hörde jag en finsk karl skrika och domdera, ”se till att han skickar stålar annars jävlar”. Hon grät, bad och bönade att jag skulle skicka stålar, så att hon kunde komma upp till mig igen, men jag fick lov att avvisa henne lite hårdhänt. Många gånger har jag sedan undrat vad som hände henne.Jag har undrat om jag skulle ha gjort på annat sätt, men omogen som man var så visste man ju inte vad man skulle ha gjort. Jag ville inte bli indragen i såna affärer.

Hon hördes aldrig av igen men jag lärde mig att inte gå på samma mina, att köra knarkkurirer runt Umeå med omnejd. Hur lockande det än var att bli bjuden på både det ena och det andra - om ni förstår vad jag menar Happy smiley 9

Del 8: Ensamragg


Hörneå 2013-03-06 Tord Fröling

 

Besökare

Hörneå bys hemsida www.becken.se